publicerad: 2021  
finish finishen finishar
finish·en
substantiv
fin´ishljust sj-ljud
1 sista, av­görande del av (hastighets)tävling
SYN. slutspurt
i finishen var NN starkast
○ äv. med tanke på mot­svarande prestation
efter en stark finish vann hon över­lägset
○ ibland äv. spurt­förmåga
hon har en vass finish
belagt sedan 1886; av engelska finish med samma betydelse, till finish '(av)sluta'; ur lat. fini´re 'sluta'; jfr ur­sprung till fin
2 slutlig bearbetning av ytskikt
○ äv. om resultatet
en snygg finish
○ ibland bildligt
boken är ett gott hant­verk, men den sista finishen saknas
belagt sedan 1964