publicerad: 2021  
framgång fram­gången fram­gångar
fram|­gång·en
substantiv
fram`gång
● gott resultat av (mål­inriktad) verksamhet särsk. yrkes­mässig
MOTSATS motgång JFR 1lycka 2, medgång, välgång
framgångsfaktor; framgångsmyt; publikframgång; valframgång
en framgång (för någon/något)
en framgång (för någon)
en framgång (för något)
svenska hockey­spelare har haft stora fram­gångar i Kanada; han har med fram­gång lanserat sig som designer
○ spec. om upp­nående av mål
hon försökte ringa till honom men utan fram­gång
krönas med fram­gång bli framgångs­rikderas arbete med att förmedla jobb till ungdomar har krönts med fram­gång
belagt sedan 1335 (stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska framganger