publicerad: 2021  
gom gommen gommar
gomm·en
substantiv
gom´
1 mun­hålans övre, välvda begränsnings­yta bestående av en främre hård och en bakre mjuk del
gomtak
han smackade med tungan mot gommen
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska gome 'gom; gomhalva'; gemensamt germanskt ord, besläktat med grek. kha´os 'gap; svalg'; jfr ur­sprung till kaos
2 garnityr av lös­tänder vanligen med en platta som passar till gom­taket
belagt sedan 1900