publicerad: 2021  
1hässja hässjan hässjor
hässj·an
substantiv
[hä∫`a]
● torkställning för hö eller säd
JFR vålm
hässjestör; stånghässja
belagt sedan ca 1600; trol. ombildn. av fornsvenska häs 'hö­stack, halm­stack'; jfr ur­sprung till 2hässja!!
2hässja hässjade hässjat
verb
[hä∫`a]
1 hänga upp (hö eller säd) till torkning på hässja
hässjning
någon hässjar något
höet hässjades och bärgades
belagt sedan 1697; till fornsvenska häs 'hö­stack; halm­stack'; av ovisst urspr.
2 flämta med tungan hängande (långt) utan­för munnen särsk. om hund
djur hässjar
hunden hässjar när det är varmt
belagt sedan ca 1755; sv. dial. hässja; av ljud­härmande urspr.
hässjahässjande