publicerad: 2021
hållning
hållningen hållningar
håll·ning·en
substantiv
1
sätt att hålla kroppen särsk. med tanke på ryggens rakhet vid stående
hållningsfel; hållningsgymnastik
god hållning; dålig hållning; hans militäriska hållning; storväxta ynglingar med dålig hållning
○
äv. bildligt
fasthet i karaktären
han tycks helt sakna hållning eftersom han byter åsikter från den ena dagen till den andra
belagt sedan 1830
2
visad inställning till någon, i viss fråga eller dylikt
båda parter intog en fast hållning i förhandlingarna
belagt sedan 1504 (öppet brev utfärdat av rikets råd till landets allmoge om möte i Kalmar (Grönblad));
fornsvenska halning