publicerad: 2021  
hor horet
hor·et
substantiv
● ålderdomligt; starkt ned­sättande en gift persons köns­umgänge med en annan person än maken/makan
JFR äktenskapsbrott
horkarl
hor (mellan några) hor (med någon)
begå hor; bedriva hor; göra hor
○ någon gång äv. all­männare ålderdomligt köns­umgänge mellan personer som inte är gifta med var­andra
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska hor; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. lat. ca´rus 'kär'