publicerad: 2021
insistera
insisterade insisterat
verb
●
envisas med att kräva
någon insisterar (på något/att+verb/sats)
någon insisterar (på något)
någon insisterar (på sats)
någon insisterar (på att+verb)
hon insisterade på att få överta ansvaret; egentligen är jag mätt, men om du insisterar tar jag väl en liten portion till
○
äv.
envisas med att hävda
han insisterade på att det var fråga om en olycka
belagt sedan 1654;
av lat. insis´tere 'ställa sig; stå fast; dröja'; jfr ursprung till
assistera,
existera,
konsistens
insisterainsisterande, insistering