publicerad: 2021
inställa sig
inställde inställt, presens inställer
in|ställ·er sig
verb
1
anlända för att stå till förfogande vanligen på anmodan från myndighet el. överordnad
någon inställer sig (någonstans)
vittnet skulle inställa sig i rätten kl. 11.00
○
äv. bildligt
aktualiseras
något inställer sig
då inställer sig oundvikligen frågan ...
belagt sedan 1613
2
ofta lös förbindelse, se
ställa in sig
planera med tanke på något, ofta med bibetydelse av förväntningar
någon inställer sig på något/att+verb/sats
någon inställer sig på något
någon inställer sig på sats
någon inställer sig på att+verb
vi hade inställt oss på en trevlig utflykt, men tyvärr blev det oväder
belagt sedan 1898