SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 isogon isogonen isogoner iso·gon·en substantiv [-gå´n] ● (tänkt) linje som binder samman platser med samma magnetiska deklination belagt sedan 1875; till iso- och gon SO Alfabetisk lista ism subst. iso- förled isobar subst. isobar (iso-) isogloss subst. isogon subst. isolat subst. isolationism subst. isolationistisk adj. isolator subst. isolera verb Till alla ordböcker