publicerad: 2021  
känna igen kände känt, presens känner
verb
känna igen´
● kunna identifiera med hjälp av något av sinnena
någon känner igen någon/något
någon känner igen någon
någon känner igen något
hon kände igen stegen i trappan
○ sär­skilt med av­seende på person
hon kände knappt igen honom när han hade rakat av sig skägget
○ äv. med av­seende på abstrakta före­teelser
han kände igen känslan av rast­löshet
○ spec. med bi­betydelse av besvikelse
hemma­laget stod inte att känna igen och förlorade mot jumbolaget; väljarna kände inte igen sitt gamla parti
belagt sedan 1583
känna igen1igenkännande, igenkänning
känna igen sig