publicerad: 2021  
kärring kärringen kärringar
eller
käring käringen käringar
kärr·ing·en, kär·ing·en
substantiv
[çär`-] el. [çär´-] el. [çä`r-]
● var­dagligt; vanligen något ned­sättande gammal kvinna
gubbar och kärringar
○ äv. om annan kvinna med negativa egenskaper, t.ex. tjatighet el. elakhet
kärringsladder
○ äv. om kvinna i all­mänhet (spec. om hustru)
han tog ledigt från kärringen och ungarna; han hatade att trängas med "kärringarna i snabb­köpet"
○ ibland äv. om feg el. sjåpig (mans)person
kär(r)ingen mot strömmen person som till varje pris måste göra tvärt emot andras viljahon har all­tid varit rätt­fram och en smula obekväm, litet av kärringen mot strömmen
mot­valls kär(r)ing person som ständigt spjärnar emoti själv­biografin presenterar hon sig som en mot­valls kärring beträffande den akademiska kutymen
belagt sedan 1316 (testamente upprättat av änkan Margareta med gåvor till klostret i Strängnäs (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska kärling 'kvinna; gammal kvinna'; bildn. till karl