publicerad: 2021
kättare
kättaren, plural kättare, bestämd plural kättarna
kätt·ar·en
substantiv
kätt`are 
●
person som avviker från en kyrkas officiella lära särsk. den romersk-katolska kyrkans
kättarförföljelse
många som ansågs vara kättare brändes på bål
○
äv. bildligt, särskilt om oppositionell person inom ett parti (särskilt kommunistparti)
kättarna uteslöts på partikongressen
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska kättare; av lågtyska ketter med samma betydelse; till grek. katharos´ 'ren, obefläckad'
