publicerad: 2021  
kanin kaninen kaniner
kan·in·en
substantiv
kani´n
● typ av (ofta tamt) har­djur med mjuk päls och något kortare bak­ben och öron än harens
kaninavel; kaninbur; kaninpäls; angorakanin; tamkanin; vildkanin
jaga kaniner
○ spec. som in­slag i trolleri
troll­karlen drog en vit kanin ur hatten
○ äv. om mot­svarande päls­verk el. mat­rätt
kaninmössa
hon säger att det är sobel, men det är nog bara kanin
föröka sig som kaniner se föröka sig
belagt sedan 1621; av lågtyska kanin med samma betydelse; ur lat. cuni´culus med samma betydelse