SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kelt kelten kelter substantiv [kel´t] ● medlem av en vitt utbredd indoeuropeisk folkstam vars ättlingar lever på Irland och i Skottland, Wales och Bretagne belagt sedan 1635; av lat. Cel´tæ, plur., 'kelter'; av ovisst urspr. SO Alfabetisk lista keloid subst. keloidbildning (keloid) kelp subst. kelsjuk adj. kelsjuk (sjuk) kelt subst. keltisk adj. keltiska subst. Kelvin subst. kelvin subst. Kelvinskalan (kelvin) Till alla ordböcker