publicerad: 2021  
klara sig klarade klarat
klar·ar sig
verb
kla`ra sig
1 lyckas ta sig igenom svårigheter
någon klarar sig (med/utan någon/något)
någon klarar sig (med någon)
någon klarar sig (med något)
någon klarar sig (utan någon)
någon klarar sig (utan något)
han klarar sig inte utan henne; klarar du dig med bara två med­hjälpare?
○ spec. överleva
planet krasch­landade men alla passagerarna klarade sig
○ ibland försvagat skämtsamt
vi får inte mat förr­än om två timmar, men vi klarar oss väl
○ ibland äv. om icke-levande före­teelser
huset klarar sig från rivning några år till
belagt sedan 1907
2 lyckas i större el. mindre grad (som vanligen fram­går av samman­hanget)
någon klarar sig (sätt)
han klarar sig bra i skolan; hon klarade sig dåligt på den sista skrivningen
belagt sedan 1897