publicerad: 2021  
knalle knallen knallar
knall·en
substantiv
knall`e
1 liten rund bergshöjd
bergsknalle
belagt sedan 1673; sv. dial. knall(e) 'liten hård bit; garn­knut; liten brant höjd', urspr. trol. 'klump'
2 historiskt gårdfari­handlare från Väster­götland
knallebygden
○ nu­mera kring­resande försäljare vid åter­kommande marknader eller dylikt
knallemarknad
belagt sedan 1842; ev. till knalla 2