SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kneken bestämd form knek·en substantiv kne´ken ● vardagligt i vissa uttryck utfattigt eller förfallet tillstånd JFR dekis på kneken komma på kneken; vara på kneken belagt sedan 1551; till fornsvenska knek 'bakbog; knäkrökning', sv. dial. knek 'vägkrök'; nära besläktat med knega SO Alfabetisk lista kneg subst. knega verb knegare subst. knegig adj. kneippbröd subst. kneken subst. knekt subst. knektyrket (knekt) knep subst. knep (knipa) knepig adj. Till alla ordböcker
