publicerad: 2021  
koherens koherensen
ko·her·ens·en
substantiv
koheren´s
(inre) samman­hang vanligen abstrakt
koherens (mellan några) koherens (med något)
spec. i fråga om våg­rörelser
koherens inne­bär att vågorna går helt i takt
äv. tanke­mässig sam­stämmighet eller motsägelsefrihet
hans teori saknar koherens
belagt sedan 1684; förnyad anv. ca 1950; av lat. coheren´tia 'samman­hang'