publicerad: 2021  
kontinens kontinensen
kon·tin·ens·en
substantiv
kontinen´s
● förmåga att kontrollera tarm eller blåsa och där­med hålla kvar av­föring el. urin
○ äv. med konstruktions­växling
urinens kontinens; av­föringens kontinens
belagt sedan 1943; av lat. continen´tia 'åter­hållsamhet'; jfr ur­sprung till 2kontinent!!