publicerad: 2021  
krage kragen kragar
krag·en
substantiv
kra`ge
● (på­sydd eller lös) del av klädes­plagg, av­sedd att löpa runt halsen
kragnummer; löskrage; prästkrage; pälskrage; skjortkrage; spetskrage; stärkkrage
en liten rund krage
○ äv. om före­mål med liknande form el. analog placering vanligen i sammansättn.
mastkrage; pallkrage
○ spec. i vissa djur- el. växtnamn vanligen i sammansättn.
kragfågel; kragskivling; prästkrage
ta någon i kragen ta någon i upp­tuktelsede tog slags­kämpen i kragen och sade åt honom att lugna sig
ta/lyfta sig i kragen rycka upp sigprogramredaktionen har tagit sig i kragen efter den katastrofalt dåliga premiären
belagt sedan ca mitten av 1300-talet (förteckning över föremål i kungens skattkammare (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska kraghi 'hals; krage'; av lågtyska krage 'hals; strupe; krage'