publicerad: 2021  
krasa krasade krasat
verb
kra`sa
1 ge ifrån sig kras(ljud) som när något sprött går sönder
SE kras
något krasar
isen krasade under skosulorna
○ ofta i opersonlig konstruktion
det krasar
det krasade under fötterna av all sanden på hall­golvet
belagt sedan 1747; ljud­härmande
2 var­dagligt ibland med partikelnsönder få (något sprött) att splittras
någon/något krasar (sönder) något
någon krasar (sönder) något
något krasar (sönder) något
glaset krasades sönder när han råkade trampa på det
○ äv. bildligt
hennes drömmar krasades
belagt sedan ca 1755
krasakrasande