SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kulak kulaken kulaker kulak·en substantiv kula´k ● ofta nedsättande; historiskt välbärgad, självägande bonde i det gamla Ryssland (och under tidig sovjetisk tid) kulakerna likviderades som klass av Stalin belagt sedan 1928; av ry. kulak 'knytnäve; ockrare; storbonde' SO Alfabetisk lista kujonera verb kuk subst. kul adj. 1kula subst. 2kula verb kulak subst. kulblixt (kula) kulen adj. kulform (kula) kulfång subst. kulhål subst. Till alla ordböcker