publicerad: 2021  
1kula kulan kulor
kul·an
substantiv
ku`la
1 (mindre) före­mål med sfärisk form vanligen av metall el. annat hårt material
kulform; biljardkula; glaskula; roulettkula
spec. om ett fri­idrotts­redskap (och mot­svarande gren)
stöta kula; i kula segrade NN
spec. äv. om (nu­mera inte sfärisk) projektil till eld­vapen
kulregn; kanonkula; pistolkula
hel­mantlade kulor; en förlupen kula; kulan träffade honom i benet
spec. äv. om fot­boll
äv. om sådant före­mål som formats av lösare material
smörkula
små kulor av har­spillning
äv. om (del av) något som liknar ett sådant före­mål
kulblixt; eldkula; kalaskula; tekula
äv. ett spel med stenkulor
några pojkar spelade kula på gården
börja på ny kula börja om på nyttefter upp­sägningen flyttade hon till Stock­holm för att börja på ny kula
den kulan visste var den tog den åt­gärden hade stor effekt
belagt sedan mitten eller senare hälften av 1400-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska kula; trol. samma ord som lågtyska kule 'svullnad, bula'
2 (större) hålighet i jord eller berg som an­vänds som bo eller bo­stad av djur el. människor
JFR gryt, 1håla, lya
vargen tryckte i sin kula
äv. bildligt tillhåll ibland för tvivel­aktig el. farlig verksamhet
opiumkula; rövarkula; ungkarlskula
han kom för sent efter permissionen och blev upp­kallad till lejonets kula, allt­så kompaniexpeditionen
belagt sedan ca 1430 Själens tröst
3 var­dagligt vanligen plur. pengar
han tjänar bra med kulor
belagt sedan 1948
2kula kulade kulat
verb
ku`la
kalla samman boskap med hjälp av hög falsett­sång utan text
någon kular
belagt sedan 1907
kulakulande, kulning