publicerad: 2021  
kvida kved kvidit, presens kvider
verb
kvi`da
● ge ifrån sig ljusa, svaga, oartikulerade ljud som tyder på plåga av något slag
JFR 1gny, gnälla, jämra sig
någon kvider (av något)
hon stönade och kved av värken; katt­ungen kved
○ äv. yttra (något) med klagande ton­fall
någon kvider (något/sats)
någon kvider (något)
någon kvider (sats)
"Mamma, det gör ont", kved hon
○ äv. om att klaga i all­mänhet klaga
någon kvider (över något/sats)
någon kvider (över något)
någon kvider (över sats)
många kved över de höjda skatterna
○ äv. om liknande icke-mänskligt ljud
något kvider
ett kvidande ljud från orgeln
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska kviþa 'vara orolig; kvida'; gemensamt germanskt ord av osäkert urspr.
kvidakvidande, kvidan