publicerad: 2021  
lösa upp löste löst, presens löser
verb
lösa upp´
1 undan­röja hindrande eller åtstramande verkan av något
någon/något löser upp något
någon löser upp något
något löser upp något
lösa upp knuten; lösa upp repet
○ ofta bildligt i fråga om fri­görande från spänning
lösa upp nervtrådarna; lösa upp spänningen; han löste upp stämningen med sin härliga humor
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fsv. lösa up
2 ofta fast sammansättn., se upplösa få att upp­höra som egen enhet genom att upp­dela i en­skilda bestånds­delar
någon löser upp något
beslutet att lösa upp koncernen
○ äv. mer abstrakt
lösa upp äktenskapet
belagt sedan 1846
3 äv. fast sammansättn., jfr upplösa få att (till synes) helt försvinna eller förstöras genom att blandas i något eller kemiskt på­verkas av något
någon löser upp något (i något)
färgen löstes upp av vattnet; kungs­vatten löser upp guld
belagt sedan 1732
4 sär­skilt matematik äv. fast sammansättn., se upplösa dela upp
någon löser upp något (i något)
lösa upp ett tal i prim­faktorer
belagt åtm. sedan 1990
lösa uppupplösande, upplösning