publicerad: 2021  
1räfsa räfsan räfsor
räfs·an
substantiv
räf`sa
● redskap för hopsamling av löv, hö eller dylikt på marken bestående av långa (fjädrande) pinnar fästa på ett långt skaft
räfshuvud; räfsskaft; lövräfsa; plasträfsa
hon samlade ihop höstlöven med en räfsa
○ ibland äv. kratta
belagt sedan 1614; till 2räfsa
2räfsa räfsade räfsat
verb
räf`sa
● samla (löv, hö eller dylikt) med hjälp av räfsa eller kratta
JFR 2kratta
någon räfsar (ihop) något
räfsa löv
○ äv. med konstruktions­växling
räfsa trädgårdsgångarna
○ ibland med ton­vikt på resultatet vanligen med partikelnihop
han räfsade ihop gräset till en hög
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska räfsa; trol. besläktat med rafsa och rufsa
räfsaräfsande, räfsning