publicerad: 2021  
locka lockade lockat
verb
[låk`a]
1 göra lockig
någon lockar något
locka håret
belagt sedan ca 1735; till 1lock
2 ofta med partikel som an­tyder resultat, t.ex.fram, ur försöka förmå (till visst handlande) genom att ställa för­delar i ut­sikt
JFR fresta 1, förleda, narra, övertala
lockelse
någon lockar någon (till något) någon lockar någon (att+verb) någon lockar något ur någon
någon lockar (fram/ur) någon/något (någonstans)
någon lockar (fram) någon (någonstans)
någon lockar (fram) något (någonstans)
någon lockar (ur) någon (någonstans)
någon lockar (ur) något (någonstans)
det ny­öppnade varu­huset lockar med presenter och sänkta priser; de lockade honom i fällan; de lyckades locka ur honom hemligheten; de försökte locka fram katten från göm­stället
○ äv. om icke-levande före­teelse ut­göra lockelse
något lockar
ett lockande an­bud; ett exempel som inte lockade till efter­följd
○ äv. bildligt framkalla
någon lockar något ur något
locka toner ur gitarren
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska lokka, lukka; gemensamt germanskt ord av osäkert urspr.
3 stöta ut lock­rop om person el. djur
SE 3lock
någon/något lockar (på någon)
någon lockar (på någon)
något lockar (på någon)
hon lockade på hunden; en fågel som lockar mjukt och klagande
belagt sedan 1641; se ur­sprung till locka 2
lockalockande
locka av, locka sig