publicerad: 2021  
spark sparken sparkar
spark·en
substantiv
1 (hård) stöt med foten vanligen åstad­kommen genom pendlande rörelse med (under)benet
lyckospark
en spark (på någon/något)
en spark (på någon)
en spark (på något)
hon kunde känna fostrets sparkar; hon gav honom en spark i baken
belagt sedan 1734; till sparka
2 sparkstötting
åka spark
belagt sedan 1890
3 var­dagligt endast bestämd form sing. av­sked (från arbete)
SE sparka 2
(få) sparken (från något)
ge någon sparken; hon fick sparken från jobbet
belagt sedan 1883