publicerad: 2021  
mönstra mönstrade mönstrat
verb
mön`stra
1 vanligen perfekt particip åstad­komma yt­mönster på
något är mönstrat (av någon)
duken var mönstrad i röda och vita rutor
belagt sedan 1892; urspr. 'granska'
2 nog­grant granska person el. före­mål; för att fast­ställa an­vändbarhet eller dylikt
någon mönstrar någon/något
någon mönstrar någon
någon mönstrar något
hon mönstrade båten med kännar­blick; hon mönstrade honom från topp till tå
○ spec. i sam­band med in­skrivning el. upp­rop av värn­pliktiga el. fartygsbesättning
JFR inmönstra 1
översten mönstrade sina väl­drillade trupper; när manskapet mönstrades på däck fattades två man
belagt sedan 1529
3 ibland med partikelnin, utan större betydelse­skillnad gå igenom formellt inskrivnings­förfarande för militär- el. fartygs­tjänst­göring
JFR inmönstra 2, mönstra på
någon mönstrar
mönstra om­bord; han har mönstrat (in) och placerats vid infanteriet
belagt sedan 1855
4 om­fatta ett an­tal av
någon/något mönstrar någon/något
någon mönstrar någon
någon mönstrar något
något mönstrar någon
något mönstrar något
partiet mönstrar över 100 000 med­lemmar
○ äv. uppvisa
inte många länder kan mönstra ett sådant försvar
belagt sedan 1897
mönstramönstrande, mönstring
mönstra av, mönstra på, mönstra ut