publicerad: 2021  
1manöver manövern, plural manövrer el. manövrar
man·övr·er
substantiv
manö´ver
1 (manuell) åt­gärd för att åstad­komma önskad rörelseriktning och hastighet hos for­don m.m.
manöverpanel; manöverspak; undanmanöver
göra en manöver; han lyckades und­vika kollisionen genom en snabb manöver
○ spec. militär­väsen
kniptångsmanöver
○ äv. bildligt åt­gärd för att styra ut­vecklingen i önskad riktning
en djärv diplomatisk manöver; genom en skicklig manöver lyckades ord­föranden genom­driva förslaget
belagt sedan 1772; av franska manœuvre med samma betydelse; av medeltidslat. manuop´era 'hand­arbete'; jfr ur­sprung till manikyr, opera
2 militär övning under krigs­liknande förhållanden
vintermanöver
vara ute på manöver
belagt sedan 1882
2manöver
man·över
interjektion
manö´ver
● (kommandoord för) lystring med relativt ledig kropps­ställning; i mots. dels till "lediga", dels till "giv­akt"
kaptenen röt kommandoord i snabb följd: "giv­akt", "manöver", "lediga"
belagt sedan 1885