publicerad: 2021  
1flykt flykten flykter
flykt·en
substantiv
● hastig av­färd från en plats på grund av fara
SE 1fly 1 JFR reträtt, rymning
(på) flykt (från/undan någon/något) (någonstans)
(på) flykt (från någon) (någonstans)
(på) flykt (från något) (någonstans)
(på) flykt (undan någon) (någonstans)
(på) flykt (undan något) (någonstans)
ta till flykten; torkan tvingade tusen­tals människor på flykt
○ äv. om rymning från fångenskap, av­färd från brotts­plats eller dylikt
flyktförsök; flyktväg
flykten från fängelset
○ äv. om till­ståndet efter så­dan av­färd
befinna sig på flykt; den stora armén drevs på flykten; hon var på flykt undan rätt­visan; trupperna var på vild flykt
○ äv. något ut­vidgat, konkret el. abstrakt
kompetensflykt; medlemsflykt; personalflykt
flykten från lands­bygden; investerarnas flykt från it-marknaden
○ äv. bildligt om att undan­dra sig problem
alkoholen erbjöd en flykt undan en dyster verklighet
○ spec. i fråga om psykiska problem
verklighetsflykt
flykt in i sjukdom
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska flukt, flykt; till 1fly!!
2flykt flykten
flykt·en
substantiv
● rörelse genom luften
SE 1fly 1, flyga 1
planflykt
(i) flykten flykt (över något)
tofs­vipornas flykt över ängarna; fälla en fågel i flykten
○ äv. bildligt, spec. i ut­tryck för snabbhet
han slog ett in­lägg i flykten; tidens snabba flykt; gripa till­fället i flykten
○ spec. äv. om elegans i ut­förandet
det var flykt över hemma­lagets spel; hans tal saknade flykt
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska flukt, flykt; till flyga