publicerad: 2021  
monopol monopolet, plural monopol, bestämd plural monopolen
mono·pol·et
substantiv
[-på´l]
● ställning med möjlighet att ut­öva viss verksamhet utan konkurrens av andra spec. om ensam behärskning av viss ekonomisk marknad
JFR oligopol
monopolställning; statsmonopol; säljarmonopol
(ha) monopol (på något/att+verb/sats)
(ha) monopol (på något)
(ha) monopol (på sats)
(ha) monopol (på att+verb)
skärpta regler för att mot­verka monopol och karteller; förr hade bok­handlarna monopol på bok­försäljningen
○ äv. all­männare
inget parti har monopol på sociala reformer
○ äv. om före­tag el. organisation som ut­övar viss verksamhet utan konkurrens mest historiskt vanligen i sammansättn.
Tobaksmonopolet
○ äv. om ett sällskaps­spel med före­bild i affärsvärlden
spela monopol
belagt sedan 1628; av grek. monopo´lion med samma betydelse, till mon´os 'ensam' och pole´in 'sälja'