publicerad: 2021  
knäppa knäppte knäppt, presens knäpper
verb
knäpp`a
1 ibland med partikelntill höras ett svagt smällande ljud
SE 1knäpp 1
det/något knäpper (till) (någonstans)
något knäpper (till) (någonstans)
det knäpper (till) (någonstans)
det knäppte i väggarna; det knäppte till i låset
belagt sedan 1639; av ljud­härmande urspr.
2 slå lätt med fingrarna så att ett knäppande ljud upp­står
JFR 2snäppa
någon knäpper med/på något
någon knäpper med något
någon knäpper på något
knäppa på gitarren
○ ibland med ton­vikt på åt­följande rörelse av något med partikel, sär­skiltbort, iväg
någon knäpper bort/iväg något
någon knäpper bort något
någon knäpper iväg något
hon knäppte iväg fimpen; han knäppte bort dammet från kavajen
knäppa med fingrarna se finger
knäppa någon på näsan se näsa
belagt sedan 1759
3 var­dagligt skjuta (och träffa) med gevär eller dylikt
någon knäpper någon/något
någon knäpper någon
någon knäpper något
knäppa en hare
○ äv. bildligt fotografera
knäppa en bild
○ äv. om att förfara på liknande sätt med annan apparat med av­tryckare
knäppa mellan­tiden
○ äv. med konstruktions­växling
han knäpptes för 46,7 på 400 meter
belagt sedan 1740
4 krossa nöt­skal
någon knäpper något
knäppa nötter
belagt sedan 1732; se ur­sprung till knäppa 1
5 ofta med partikel, sär­skiltigen, ihop, till, utan större betydelse­skillnad till­sluta (klädes­plagg eller dylikt) med knappar
JFR knäppa upp
oknäppt
någon knäpper (igen/ihop/till) något
någon knäpper (igen) något
någon knäpper (ihop) något
någon knäpper (till) något
knäppa skjortan; knäppa ihop i halsen
○ äv. med konstruktions­växling föra (knapp) genom knapp­hål
knäpp knappen!
○ äv. till­sluta med lås­anordning
knäppa spännet; knäppa igen hand­väskan
○ äv. med av­seende på (viss) kropps­del
knäppa händerna
belagt sedan ca 1500 (i knäpa saman (händerna; (H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare)) fornsvenska knäpa; bildn. till 1knapp 1
knäppaknäppande, knäppning
knäppa av, knäppa på, knäppa till, knäppa upp