publicerad: 2021  
orakel oraklet, plural orakel el. orakler, bestämd plural oraklen el. oraklerna
or·akl·et
substantiv
ora´kel
● (svårtolkat) med­delande från gudom förmedlat av präst, profet eller dylikt; särsk. i antika religioner
orakelpräst
ett orakel ut­tryckt av en ung prästinna
○ äv. om mot­svarande plats
han tjänst­gjorde som präst vid oraklet i Delfi
○ äv. om person som förmedlar orakel
oraklet gav honom rådet att lära känna sig själv
○ äv. om vis el. mång­kunnig person
han betraktas som ett orakel i ekonomiska frågor; oraklen i tv:s fråge­program
belagt sedan 1639; av lat. ora´culum med samma betydelse, till ora´re 'tala'; jfr ur­sprung till orera