SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 orselj orseljen orselj·en substantiv orsel´j ● mest historiskt ett rött eller violett färgämne, (förr) framställt av vissa lavar orseljlav belagt sedan 1756; av franska orseille, ita. orcella med samma betydelse; ev. av arab. urspr. SO Alfabetisk lista orsakskedja subst. orsakssamband subst. orsakssamband (orsak) orsakssammanhang subst. orsakssammanhang (sammanhang) orselj subst. orseljlav (orselj) orsten subst. 1ort subst. 2ort subst. ortbrytning (ort) Till alla ordböcker