publicerad: 2021  
ovettighet ovettigheten ovettigheter
o|­vett·ig·het·en
substantiv
o`vettighet
● mindre brukligt det att vara ovettig
ovettigheter (mot någon)
kundens ovettighet irriterade henne
○ äv. om oförskämt ut­talande eller dylikt
hon skrek ovettigheter åt de förbipasserande
belagt sedan 1681