publicerad: 2021  
ovett ovettet
o|­vett·et
substantiv
o`vett
ilskna före­bråelser
JFR skäll
ovett (för något/att+verb/sats)
ovett (för något)
ovett (för sats)
ovett (för att+verb)
hon fick ovett för att hon kom för sent
en skopa ovett en hel del ovetthon gav svenska medier en skopa ovett
belagt sedan 1751; jfr fornsvenska ovit, ovet 'medvets­löshet; van­sinne; okunnighet'; till o- och vett