publicerad: 2021  
taburett taburetten taburetter
tabur·ett·en
substantiv
taburett´
1 (finare) låg stol utan rygg­stöd vanligen stoppad och ibland med an­tydan till sidostöd
JFR pall 1
pianotaburett
belagt sedan 1709; av franska tabouret med samma betydelse, diminutiv till äldre franska tabour 'trumma' (efter stolens form); jfr ur­sprung till tambur
2 stats­råds­ämbete
den nye stats­ministern var i full färd med att fördela taburetterna
belagt sedan 1870