publicerad: 2021
1platta
plattan plattor
platt·an
substantiv
●
(regelbundet) föremål med två parallella begränsningsytor på litet avstånd från varandra och alltså med liten höjd el. tjocklek
en platta (med någon/något)
en platta (med någon)
en platta (med något)
sätta plattor i badrummet; lägga plattor på terrassen
○
spec.
vardagligt
vinyl- eller cd-skiva
göra en platta; släppa en platta; signera en platta
○
spec. äv.
kokplatta
sätta kastrullen på plattan
○
spec. äv.
surfplatta
hon föredrar att läsa tidningen på plattan
belagt sedan 1716
2platta
plattade plattat
verb
●
vanligen med partikel, särskilttill, ut
göra plattare
SE
1platt 1
någon/något plattar (till/ut) något
någon plattar (till) något
någon plattar (ut) något
något plattar (till) något
något plattar (ut) något
platta ut degen; platta till gräset
○
äv. bildligt
med partikelntill
kväsa, (lätt) förödmjuka
någon plattar till någon
hon plattade till honom ordentligt med sitt dräpande svar
belagt sedan ca 1745
plattaplattande