publicerad: 2021  
1ost osten ostar
ost·en
substantiv
● en mat­vara som fram­ställs genom koagulering av mjölk och avskiljning av vassla och an­vänds som smörgås­pålägg m.m.
ostskiva; ostsmörgås; dessertost; fårost; färskost; getost; grillost; gräddost; mögelost; räkost
mild ost; stark ost; lagrad ost; mager ost; halv­fet ost; fet ost; en skiva ost; bröd, ost och sill
○ äv. något ut­vidgat
soyaost; veganost
ge/få betalt/igen för gammal ost utsätta(s) för hämnd för tidigare oförrättnär han långt senare träffade på sin barndoms­fiende gav han igen för gammal ost
lyckans ost person som har (haft) turden som får tag på en central och billig lägenhet är en lyckans ost
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska oster; nord. ord, besläktat med bl.a. lat. ju´s 'sås; soppa'; jfr ur­sprung till juice; ysta; idiomet lyckans ost (1824) trol. med tanke på en äldre, bildlig bet. av ost, 'klump; dum­bom', med en an­tydan om att lyckan fallit oförtjänt över någon
2ost ingen böjning
substantiv
● mest i meteorologiska samman­hang öster
vind från ost
belagt sedan 1642; av lågtyska eller nederländska oost med samma betydelse; nära besläktat med 1öster!!
3ost
adverb
● sär­skilt sjö­fart, meteorologi öster
SE 2öster SYN. 2öst
ostkust; ostnordost; nordost
belagt sedan 1515 (i sms.; (Stockholms stads tänkeböcker))