publicerad: 2021  
röja röjde röjt, presens röjer
verb
röj`a
1 göra (hemlighet) känd ofta genom oförsiktigt beteende
JFR avslöja, förråda 1, yppa
någon röjer någon/något/sats
någon röjer någon
någon röjer något
någon röjer sats
röja en hemlighet; röja sitt göm­ställe; han vill inte röja sin identitet utan skriver under pseudonym; hon var noga med att inte röja sitt enkla ur­sprung
○ äv. försvagat vittna om viss egenskap eller dylikt
möbleringen röjde en förfinad smak
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska röghia 'an­klaga; an­ge; röja'; gemensamt germanskt ord, ev. urspr. 'tala högt; skrika'
2 bereda ut­rymme för (något) genom att av­lägsna växtlighet och andra (natur)hinder särsk. med av­seende på odlingsbar mark
JFR 2svedja
röjning; undanröja
någon röjer (på) något
röja ny mark; röja väg genom vild­marken; röja land
○ äv. med av­seende på oröjd mark eller dylikt av­lägsna oönskade före­mål från
röja min­fält
○ äv. i fråga om grov­städning
vi måste röja på golvet innan dansen kan börja
○ äv. bildligt
han röjde väg för reformer in­om äldre­omsorgen
röja någon ur vägen se väg
belagt sedan 1000-talet (t.ex. runristad berghäll, Södertälje, Södermanland); runform ruþia, fornsvenska ryþia, rödhia, trol. till ryþer 'röjning i skogen'; gemensamt germanskt ord
3 var­dagligt roa sig på ett våldsamt sätt vanligen i berusat till­stånd
någon röjer
gänget var ute på stan och röjde
belagt sedan 1952; se ur­sprung till röja 2
röjaröjande
röja av, röja sig, röja undan, röja upp