publicerad: 2021  
1permanent neutrum permanent, bestämd form och plural permanenta
per·man·ent
adjektiv
permanen´t
som av­ses eller säkert kommer att bestå eller fungera under över­skådlig tid
permanent bo­stad; museets permanenta samlingar; mjölk­tänder och permanenta tänder; hans första permanenta jobb; flyktingarna har än­nu inte fått permanent uppehålls­tillstånd; USA och fyra andra stor­makter är permanenta med­lemmar av säkerhets­rådet; han har permanent dåligt sam­vete (adverbial)
belagt sedan 1790; till lat. permane´re 'bestå, vara ihållande'
2permanent permanenten permanenter
per·man·ent·en
substantiv
permanen´t
var­aktig behandling av hår vanligen så att det blir lockigt
rakpermanent
hård permanent; mjuk permanent; allt­för kraftig permanent
ibland äv. permanentat hår
belagt sedan 1932