publicerad: 2021  
gärde gärdet gärden
gärd·et
substantiv
gä`rde
1 (in­hägnad) åker eller betes­mark
rengärde; stengärde; stubbgärde
de tog en gen­väg över gärdena
belagt sedan 1225 (öppet brev utfärdat av kung Erik Eriksson med synedom över rågångar i Västergötland (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska gärþe; till gärda; jfr ur­sprung till mellangärde
2 något ålderdomligt stängsel särsk. runt åker el. betes­mark
laga gärdet
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen