publicerad: 2021  
kamrat kamraten kamrater
kamr·at·en
substantiv
kamra´t
● person som del­tar eller in­går i samma verksamhet som en annan person (som fram­går av samman­hanget); ofta med bi­betydelse av sam­hörighet el. aktiv sam­verkan och där­med äv. vänskap
JFR kompis, 1vän 1
kamratgäng; kamratkrets; kamratskap; kamratträff; barndomskamrat; lekkamrat; olyckskamrat; reskamrat; rumskamrat
någons kamrat
kamrat med/till någon
kamrat med någon
kamrat till någon
några är kamrater
goda kamrater; hennes bästa kamrat; kamraterna på rid­lägret
○ spec. i skolan
klasskamrat
kamraterna i klassen ut­vecklade en stark gemenskap
○ spec. äv. på arbets­plats
JFR kollega
arbetskamrat
chefen försökte vara kamrat med dem
○ spec. äv. (mest förr) som tilltals­ord och en sorts titel kommunister och socialister emellan
kamrat Stalin; Kamrater! Kampen mot imperialismen går vidare.
belagt sedan 1633; av franska camarade med samma betydelse; av spa. camarada 'rums­kamrater; vapen­bröder'; till lat. cam´era 'kammare'; jfr ur­sprung till kamera