publicerad: 2021
1kamp
kampen kamper
kamp·en
substantiv
●
sällan plur. som självständigt ord
tillstånd (mellan parter) där man försöker försvara eller genomdriva sina intressen med de kraftigaste medlen som är tänkbara i sammanhanget; ofta med fysiskt våld men äv. med strejk, agitation etc.; sällan om enstaka situation
en jämn kamp; en ojämn kamp; en hård kamp; en tuff kamp; en evig kamp; en facklig kamp; föra en väpnad kamp
kamp (mellan några) (om någon/något/att+verb/sats)
kamp (mellan några) (om någon)
kamp (mellan några) (om något)
kamp (mellan några) (om sats)
kamp (mellan några) (om att+verb)
kamp (för någon/något/att+verb/sats)
kamp (för någon)
kamp (för något)
kamp (för sats)
kamp (för att+verb)
kamp (med/mot någon/något) (om någon/något/att+verb/sats)
kamp (med någon) (om någon)
kamp (med någon) (om något)
kamp (med någon) (om sats)
kamp (med någon) (om att+verb)
kamp (med något) (om någon)
kamp (med något) (om något)
kamp (med något) (om sats)
kamp (med något) (om att+verb)
kamp (mot någon) (om någon)
kamp (mot någon) (om något)
kamp (mot någon) (om sats)
kamp (mot någon) (om att+verb)
kamp (mot något) (om någon)
kamp (mot något) (om något)
kamp (mot något) (om sats)
kamp (mot något) (om att+verb)
en kamp på liv och död; kampen mellan stormakterna; kampen för överlevnad; kampen mot nynazismen; kampen om partiledarskapet; topplagen möts i en giganternas kamp
en kamp mot klockan
ansträngning under (svår) tidspressoch där utgången in i det sista är oviss:
det är en kamp mot klockan att få fram dem som ligger begravda under rasmassorna
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen);
fornsvenska kamper '(tve)kamp'; av lat. cam´pus 'fält; slagfält'; jfr ursprung till
campa,
champinjon,
kampanj,
kampera,
kämpa
2kamp
kampen kampar
kamp·en
substantiv
●
vardagligt; något ålderdomligt
häst som är gammal, långsam etc.
åkarkamp
belagt sedan 1621;
sv. dial. kamp, kampe; av ovisst urspr.