publicerad: 2021  
1rost rosten
rost·en
substantiv
[rås´t]
1 löst, rödbrunt ämne som bildas på järn och stål som naturlig sönderfalls­produkt genom att järnet reagerar med syre, särsk. i när­varo av vatten
rostbrun; rostflaga; rostfläck; rostfärgad; rostskada; rostskydd; rödrost
på oskyddat stål bildas genast rost; de knackade rost på far­tyget
äv. med tanke på sönderfalls­processen
bilens under­rede var an­gripet av rost
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska rust, rost; gemensamt germanskt ord, besläktat med röd
2 typ av växtsjukdom som orsakas av vissa svampar
brunrost; svartrost; sädesrost
belagt sedan ca 1640
2rost rosten rostar
rost·en
substantiv
[rås´t]
galler i eld­stad, där bränslet placeras och förbränns
JFR rist
äv. om apparat för rostning
belagt sedan 1732; av lågtyska roste med samma betydelse