publicerad: 2021  
rostig rostigt rostiga
rost·ig
adjektiv
[rås`t-]
● an­gripen av rost
en rostig trädgårds­sax; en gammal rostig bil; en planka med böjda, rostiga spikar
○ äv. bildligt, spec. mindre god eller funktions­duglig på grund av uppe­håll i an­vändandet, dåligt under­håll eller dylikt
ringrostig
hans skol­franska var lite rostig
○ spec. äv. hes ofta på grund av bristande träning
hon var rostig i halsen; hans röst var rostig
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska rostigher, rustogher