publicerad: 2021
sammansvärja sig
sammansvor äv. sammansvärjde, sammansvurit äv. sammansvärjt, presens sammansvär äv. sammansvärjer
verb
●
ingå avtal om
sammansvärjning
någon sammansvär sig med någon (mot någon/något)
någon sammansvär sig med någon (mot någon)
någon sammansvär sig med någon (mot något)
några sammansvär sig sig (mot någon/något)
några sammansvär sig sig (mot någon)
några sammansvär sig sig (mot något)
ett antal högre militärer hade sammansvurit sig för att störta den lagliga regeringen
○
äv. bildligt om yttre omständigheter eller dylikt
något sammansvär sig (mot någon/något)
något sammansvär sig (mot någon)
något sammansvär sig (mot något)
allt tycktes sammansvärja sig mot dem den dagen
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska saman sväria sik
sammansvärja sigsammansvärjning