publicerad: 2021  
schakal schakalen schakaler
även
sjakal sjakalen sjakaler
schak·al·en, sjak·al·en
substantiv
[-ka´l]
● typ av vilt, varg­liknande hund­djur som lever på stäpper och i öknar och är all­ätare med en diet där as och av­fall spelar mindre roll än man vanligen tror; främst före­kommande i (södra) Asien och Afrika
lejonet jagade undan schakalerna från bytet; i flock an­griper schakalerna även större djur
○ äv. bildligt med tanke på (det förmenta) levnadssättet ned­sättande
JFR hyena
schakaler som slår mynt av med­människors olycka
belagt sedan 1667; äldre äv. jackhals; av tyska Schakal; ur persiska shaghāl med samma betydelse