publicerad: 2021  
tippa tippade tippat
verb
tipp`a
1 ofta med partikel, sär­skiltav låta (något) falla ner från något under­lag, vanligen genom att luta det
SE tipp 3
någon tippar (av) något (någonstans)
tippa av jorden i träd­gården; tippa lasset på sop­högen
belagt sedan 1898; av engelska tip med samma betydelse
2 vanligen med partikelnöver (väga över och) falla
något tippar (över) något tippar (över något)
de gungade så våldsamt att gung­stolen tippade över
○ äv. med an­givande av det ur­sprungliga under­laget
bilen tippade över kajkanten
belagt sedan 1896
3 förhindra mål genom att styra (boll) i annan riktning i fot­boll m.fl. lag­spel
någon tippar något (någonstans)
mål­vakten kastade sig och lyckades tippa bollen över ribban
belagt sedan 1917
4 gissa
SE gissa 2
någon tippar (något/sats)
någon tippar (något)
någon tippar (sats)
jag tippar att han är ingenjör
○ spec. med av­seende på fram­tida ut­veckling förutsäga
segertippad
jag tippar att allt fler kommer att gå över till cykel; han är tippad som NN:s efter­trädare på partiledar­posten
○ sär­skilt i sam­band med in­sats ägna sig åt fot­bolls­tips
tippare
hon tippar varje vecka
○ äv. med an­givande av resultat (av olika slag)
tippa kryss i den sista matchen; tippa tretton rätt
belagt sedan 1905; av engelska tip med samma betydelse, urspr. 'lätt beröra; ge en vink'; jfr ur­sprung till tips
tippatippande, tippning